Friday, September 13, 2013

Inte för kärleks skull


Klockan ovanför baren visar halv ett. Det är knökfullt inne på kompaniet, så fullt att folk har svårt att ta sig fram. Skrålet, musiken och klirret från glas är nästan så öronbedövande att hjärnan nästan slutar att registrera ljuden. Som tur var kom jag hit ganska tidigt och lyckades snappa åt mig ett av de åtråvärda borden alldeles vid fönstren. Att ha ett bord är lite av nyckeln till en bra kväll på Kompaniet. Att inte få tag i något bord är som att bli förvandlad till en vandrande zombie, alternativt att bara sitta eller hänga i något hörn som en panelhöna eller något stackars mobboffer. Nä, ett bord är vägen till en lyckad kväll och det känns redan som om kvällen kan bli riktigt lyckad. Jag känner hur ryggen klibbar lite lätt av svett men jag vägrar att ta av mig skinnjackan. Inte ikväll, inte nu när allt är så bra.

Jag har sett henne några gånger innan. Kanske till och med pratat med henne någon sen kväll på Sticky kanske? Men ikväll var det faktiskt hon som ville prata med mig. Jag trycker ner citronskivan ner i halsen på min Coronaflaska medan hon berättar för mig om hennes uppväxt på Västgötaslätten. Om hur alla kände alla där men trots det hur ensam hon faktiskt kände sig. Hur allt blev bättre när hon flyttade till Göteborg. Bättre men fortfarande bara okej.

-          Jag är en levande Kentlåt.

-          Ska man vara en låt kan man väl lika gärna vara en av Kent?, säger jag och vi skålar.

En timma senare sitter vi på hennes balkong i Vasastan. Vi dricker fortfarande Corona fast nu utan citronskivan. All den sura ölen gör att det svider lite i min mage men det är knappt att jag tänker på det. Jag berättar om min arkeologikurs och jag håller nästan en liten improviserad föreläsning om gladiatorerna i det antika Rom. Jag vet att det är nördigt, ja till och med idiotiskt men det känns så skönt att bara få prata. Hon är med, lyssnar på allt jag säger. Tittar på hur jag pratar och med ens vet jag att jag kommer få sova hos henne i natt. Det finns nämligen ingen snygg rocktjej under 21 i denna värld som orkar med utläggningar om antika romerska gubbar och fältslagstekniker efter klockan två på natten om hon inte är intresserad utav själva historieberättaren. Det är ett historiskt faktum.

-          Gladiatorerna började ibland sina kamper med att vända sig mot Kejsaren och säga: vi som ska dö hälsar dig. Sen Hell Caesar!

Hon skrattar och det glittrar faktiskt i hennes ögon.

-          Är det verkligen sant.
- Det är ingen som riktigt vet. Det är det som är det fina med arkeologi. Man får tro det man vill. Ingen har riktigt rätt.
- Eller fel heller?
- Exakt.
 

Jag vaknar av att jag känner hennes hand mot min kind. Det är redan långt in på dagen och solen lyser in i hela hennes lägenhet. Hon står bredvid sängen och håller frågande fram en skål flingor till mig. Endast iklädd en alldeles för stor urtvättad Mc5-tshirt. En syn för gudar.
Hon sätter sig bredvid mig och först nu ser jag att jag har sovit tillsammans med Lux Interior och gänget i the Cramps. The cramps sängkläder. Hur coolt är inte det?

-          Jag är ledsen men jag måste tyvärr kasta ut dig nu. Mina föräldrar kommer om en liten stund, de ringde nyss och de kommer alldeles snart. Det var meningen att de skulle kommit och hälsa på först ikväll. Jag är jätteledsen.

-          Det är superlungt, jag måste ändå dra, ljuger jag samtidigt som jag plockar upp min t-shirt från golvet.

Hon bär min stol ner för trapporna. Jag hasar långsamt efter. För varje trappsteg börjar min mage bubbla allt mer oroligt och tillslut känns det riktigt illa. Vid våning två oroväckande och vid våning ett vet jag att jag snart måste spy.

Utanför porten ger hon mig den varmaste och mest kärleksfulla kram jag känt på mycket länge. Men eftersom magsaften redan börjat bubbla uppför halsen avbryter jag kramen hastigt. Hon börjar backa tillbaka mot porten.

-          Vi hörs då, säger hon.

För att inte spy svarar jag inte utan visar bara tummen upp.

-          Oj där är de, ser den röda bilen, säger hon plötsligt och smäller igen porten och hon är borta.

 Det tar tio sekunder sen spyr jag på ett elskåp. Jag känner hur tårarna smetar ut min kajal och håret är i en total oordning. Jag kramar fortfarande elskåpet när jag  i ögonvrån ser hur ett medelålders par kliver ut ur en röd bil. Dom går fram till porten där jag fortfarande sitter och kramar elskåpet. Mamman tittar förfärat på mig och på min nya kompis spyan. Rock n roll looken. Allt det där hon fruktade när hennes egen dotter började köpa Guns n roses-plattor personifierat. Jag vinkar lite lätt till henne och säger.

-          Hell Caesar!

Pappan lägger armen om sin fru som för att skydda henne och de går in genom porten. Jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv. Tänk om de bara hade vetat att jag just sovit med deras älskade dotter.

Jag tar en taxi hem. Taxichauffören försöker övertala mig att jag bara måste åka till Libanon någon gång i mitt liv och prova Kebbe trabolsie. Det är väldens godaste maträtt försäkrar han. Jag tittar ut genom taxinfönster. För tillfället är jag inte så sugen på mat.