Klockan ovanför baren visar halv ett. Det är knökfullt inne
på kompaniet, så fullt att folk har svårt att ta sig fram. Skrålet, musiken och
klirret från glas är nästan så öronbedövande att hjärnan nästan slutar att registrera
ljuden. Som tur var kom jag hit ganska tidigt och lyckades snappa åt mig ett av
de åtråvärda borden alldeles vid fönstren. Att ha ett bord är lite av nyckeln
till en bra kväll på Kompaniet. Att inte få tag i något bord är som att bli förvandlad
till en vandrande zombie, alternativt att bara sitta eller hänga i något hörn
som en panelhöna eller något stackars mobboffer. Nä, ett bord är vägen till en
lyckad kväll och det känns redan som om kvällen kan bli riktigt lyckad. Jag
känner hur ryggen klibbar lite lätt av svett men jag vägrar att ta av mig
skinnjackan. Inte ikväll, inte nu när allt är så bra.
Jag har sett henne några gånger innan. Kanske till och med
pratat med henne någon sen kväll på Sticky kanske? Men ikväll var det faktiskt
hon som ville prata med mig. Jag trycker ner citronskivan ner i halsen på min
Coronaflaska medan hon berättar för mig om hennes uppväxt på Västgötaslätten.
Om hur alla kände alla där men trots det hur ensam hon faktiskt kände sig. Hur
allt blev bättre när hon flyttade till Göteborg. Bättre men fortfarande bara
okej.
-
Jag är en levande Kentlåt.
-
Ska man vara en låt kan man väl lika gärna vara
en av Kent?, säger jag och vi skålar.
En timma senare sitter vi på hennes balkong i Vasastan. Vi
dricker fortfarande Corona fast nu utan citronskivan. All den sura ölen gör att
det svider lite i min mage men det är knappt att jag tänker på det. Jag
berättar om min arkeologikurs och jag håller nästan en liten improviserad
föreläsning om gladiatorerna i det antika Rom. Jag vet att det är nördigt, ja
till och med idiotiskt men det känns så skönt att bara få prata. Hon är med,
lyssnar på allt jag säger. Tittar på hur jag pratar och med ens vet jag att jag
kommer få sova hos henne i natt. Det finns nämligen ingen snygg rocktjej under
21 i denna värld som orkar med utläggningar om antika romerska gubbar och
fältslagstekniker efter klockan två på natten om hon inte är intresserad utav
själva historieberättaren. Det är
ett historiskt faktum.
-
Gladiatorerna började ibland sina kamper med att
vända sig mot Kejsaren och säga: vi som ska dö hälsar dig. Sen Hell Caesar!
Hon skrattar och det glittrar faktiskt i hennes ögon.
-
Är det verkligen sant.
- Det är ingen som riktigt vet. Det är det som är det fina med arkeologi. Man får tro det man vill. Ingen har riktigt rätt.
- Eller fel heller?
- Exakt.
- Det är ingen som riktigt vet. Det är det som är det fina med arkeologi. Man får tro det man vill. Ingen har riktigt rätt.
- Eller fel heller?
- Exakt.
Jag vaknar av att jag känner hennes hand mot min kind. Det
är redan långt in på dagen och solen lyser in i hela hennes lägenhet. Hon står
bredvid sängen och håller frågande fram en skål flingor till mig. Endast iklädd
en alldeles för stor urtvättad Mc5-tshirt. En syn för gudar.
Hon sätter sig bredvid mig och först nu ser jag att jag har sovit tillsammans med Lux Interior och gänget i the Cramps. The cramps sängkläder. Hur coolt är inte det?
Hon sätter sig bredvid mig och först nu ser jag att jag har sovit tillsammans med Lux Interior och gänget i the Cramps. The cramps sängkläder. Hur coolt är inte det?
-
Jag är ledsen men jag måste tyvärr kasta ut dig
nu. Mina föräldrar kommer om en liten stund, de ringde nyss och de kommer
alldeles snart. Det var meningen att de skulle kommit och hälsa på först
ikväll. Jag är jätteledsen.
-
Det är superlungt, jag måste ändå dra, ljuger
jag samtidigt som jag plockar upp min t-shirt från golvet.
Hon bär min stol ner för trapporna. Jag hasar långsamt
efter. För varje trappsteg börjar min mage bubbla allt mer oroligt och tillslut
känns det riktigt illa. Vid våning två oroväckande och vid våning ett vet jag
att jag snart måste spy.
Utanför porten ger hon mig den varmaste och mest
kärleksfulla kram jag känt på mycket länge. Men eftersom magsaften redan börjat
bubbla uppför halsen avbryter jag kramen hastigt. Hon börjar backa tillbaka mot
porten.
-
Vi hörs då, säger hon.
För att inte spy svarar jag inte utan visar bara tummen upp.
-
Oj där är de, ser den röda bilen, säger hon
plötsligt och smäller igen porten och hon är borta.
Det tar tio sekunder
sen spyr jag på ett elskåp. Jag känner hur tårarna smetar ut min kajal och
håret är i en total oordning. Jag kramar fortfarande elskåpet när jag i ögonvrån ser hur ett medelålders par kliver
ut ur en röd bil. Dom går fram till porten där jag fortfarande sitter och
kramar elskåpet. Mamman tittar förfärat på mig och på min nya kompis spyan.
Rock n roll looken. Allt det där hon fruktade när hennes egen dotter började
köpa Guns n roses-plattor personifierat. Jag vinkar lite lätt till henne och
säger.
-
Hell Caesar!
Pappan lägger armen om sin fru som för att skydda henne och
de går in genom porten. Jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv.
Tänk om de bara hade vetat att jag just sovit med deras älskade dotter.
Jag tar en taxi hem. Taxichauffören
försöker övertala mig att jag bara måste åka till Libanon någon gång i mitt liv
och prova Kebbe trabolsie. Det är
väldens godaste maträtt försäkrar han. Jag tittar ut genom taxinfönster. För
tillfället är jag inte så sugen på mat.
No comments:
Post a Comment