Saturday, September 08, 2012

Jesus from surburbia!

Posted december 03, 2009 15:18:58

Jag brukar ha som vana att skriva upp alla gigs jag gjort i en liten bok. Ibland om jag kommer ihåg så skriver jag även upp vilka låtar jag spelade. När jag bläddrar tillbaka i boken är det märkligt hur väl jag kommer ihåg vissa gigs medans andra är totalt bortblåsta. Det finns dock många gigs som jag aldrig kommer att glömma. Otroligt galna minnen om nätter och partyn som aldrig tog slut. Men allt har ju inte alltid varit toppen heller. Vissa kassa spelningar finns också inpräntade i boken, spelningar som fått mig att seriöst fundera att hänga guran på väggen för gott. Som tur var är dom spelningarna rätt få.

Att uppträda är verkligen något speciellt, något magiskt. Man lever liksom på lyssnarnas energi. Riktigt märkligt och nästan lite kusligt. Som att hoppa trapets utan det där nätet som tar emot ifall man faller. Kanske är det just det ”farliga” som är just tjusningen?

En av dom mest minnesvärda och galnaste grejer jag gjort på en scen hade dock inget med musik att göra. Jag fick ett erbjudande för flera år sedan av en snubbe, vi kan kalla honom för öhh Mange X. Mange X ville att jag skulle komma upp till Nacka i Sthlm och vara med och prata lite på hans konferens. Konferensen handlade om att se det positiva i livet och ta tag och försöka hitta och sedan utveckla det man faktiskt är bra på. Massa banknissar och höjdare inom näringslivet var där. Stället var fullproppat av folk som på utsidan verkligen hade ”lyckats” men fortfarande letade efter någon form utav självbekräftelse. En riktigt kul grej tyckte jag. Sagt och gjort! Jag och min polare Fred åkte upp till Nacka med X2000 och var riktigt laddade.

Konferensen var förlagd på Quality Hotel i Nacka och vi hade fått ett riktigt fint rum inbokade. Fred och jag käkade och drack gott. Kanske lite för gott och satte sedan upp allt på Mange X´s nota. Vi hade minsann hört hur man som konsult skulle bete sig.

Efter middagen skulle jag göra entré. Mange X stod på en scen och höll ett litet föredrag inför hela konferensen på ca 300 pers. Sedan slängde han på en film som SVT gjorde om mig för många år sedan. Tror det var runt 89-90 någonting? Själva filmen spelades in under en mycket jobbig period av mig liv. Massa operationer och sjukhus, smärta med även glädje. Något som filmen lyckats blanda och belysa oerhört gripande. Har faktiskt fortfarande inte kunnat se hela filmen. Det är helt enkelt för jobbigt för mig än idag att se den lille killen med kort blont hår som än gång var jag, snacka om ormar och amerikansk fotboll.

Efter 45 minuter mycket starka minuter på den vita duken gjorde jag sen entré. Det var då det galna började. Folk reste sig, en del sprang liksom fram till scenen och tog mina händer. När ljuset i salongen tändes såg jag hur både en del män och flera kvinnor hade gråtit kraftigt och tittade på mig som helt plötsligt hade warpats 15 år fram i tiden och var helt plötsligt en rocker. Det gjorde tydligen ett mäktigt intryck. Jag och Mange hade ett litet samtal på scenen och jag snackade om lite saker jag tänkt på och mål jag kämpat för under mina svåra stunder och år. Efter ”gigget” kom det fram folk och bokstavligt talat kastade sig framför mina fötter. Två medelålderskvinnor visade foton på deras döttrar och undrade om jag kanske ville dejta dessa. När båda upptäckte att det fanns fler spekulanter började dessa kvinnor nästan gräla och skryta om vems dotter som var snyggaste. (Detta är faktiskt helt sant hur konstigt det än låter!!) En man kom fram och tryckte min hand och ville ha råd då hans som hade hamnat i någon form av skuldsituation till kriminella. Stämningen var helt sjuk. Folk trodde jag var en Jesus i rullstol och skinnjacka. Folk ville ha autografer och ta kort. Det är läskigt och helt sjukt vilken makt en film och en välförberedd entré kan ha på folk.

Fred och jag smet så fort vi kunde ut ifrån cirkusen och gjorde sthlms nattliv. Vi hamnade på Dailys tror jag och festade sent in på småtimmarna. Efter en extremt galen utekväll kom vi hem till hotellet igen. Vi åkte upp till vår våning och försökte komma in. Men det visade sig att vår elektroniska nyckel inte längre fungerade. Fred lade märke till att dörren inte var stängd och vi beslöt i vårt lite förfriskade tillstånd att försöka bända upp dörren. Vi ryckte upp en palm ur en blomkruka och använde denna som en slags improviserad kofot. Efter två minuter hör vi en milt sagt irriterad herres röst innanför dörren.

- Vad är det frågan om, vem fan vill in mitt i natten.

Vi insåg först då att vi faktiskt försökte bryta oss in i ett främmande hotellrum. Dörren öppnas och där står en storväxt man i bara boxers som stirrar på två killar lite väl glada i hatten med en hel yuccapalm i nävarna samt flera kilo blomjord på mattan.

- Tjena Eddie!! Fan va bra det var idag jag blev så tagen av din film och föredrag! Du är grym, säger mannen i dörren och ler. Varken palmjorden på matten eller inbrottsförsöket verkade finnas i mannens medvetande.

- Ehh tack säger jag och rättar till luggen och lutar mig mot palmen.

Fred och jag åkte sedan up till rätt våning och det visade sig föga förvånande att kortet fungerade mycket fint när det väl sattes in i rätt dörr. Vi såg också att tvn fortfarande stod på högsta volym och det som på Tv 1000 varit en actionfilm (The Rock)när vi lämnade rummet vid 20-tiden visade sig nu vid 04-tiden vara en P-rulle (kan ej namnet) på högsta volym.

Dagen efter hade vi mycket att förklara för Mange X, däribland var alla grejer i minibaren tagit vägen. Jag blev aldrig inbjuden till något mer konvent.
Men jag var fortfarande en stjärna i frukostmatsalen morgonen efter.