Thursday, September 06, 2012

Hello mama Afrika , nov , 2007

Skapad av Eddie Wheeler fre, november 27, 2009 00:41:57

Tja!

Kom just hem från ännu en klubbkväll. Ikväll spelade Red Boulevard room på LATE NIGHT CLUB. Vilken astrevlig kväll det blev. Tack alla ni som kom, tack bandet och framförallt tack Henke!! Det hade omöjligtvis kunnat bli en klubb utan din hjälp, din lugna och trevliga personlighet samt inte minst tålamod med alla problem (och med mig). TACK!

Hela grejen med att jag halkade in på klubb-biten är rätt intressant. Jag var så trött på alla band som jag mötte som hela tiden klagade på att dom aldrig fick uppmärksamhet, press eller spelningar. Men är det så konstigt egentligen? Det vimlar ju av bra artister och talangfulla människor där ute. Vill man synas måste man jobba för det. Jag tror det glada 60-talets tid är förbi då man bara kunde gigga precis överallt. Fixa ett band, göra ett gig, kliva ned från scenen och vips stod det en fet amerikan med cigarr i logen och ville signa.(ok riktigt så kanske det inte var) Idag måste man kämpa, kanske hårdare än någonsin samtidigt som det paradoxalt är lättare att nå ut än någonsin. Kanske just därför?

Nåväl, jag var trött att tigga och flörta efter spelningar och beslöt att fixa mina egna gigs. Abonera egna spelställen, ta lite risker, spela lite. Och det gick bra. Vilket jag är extremt tacksam för. Men det är alla sköna vänner där ute som hjälper, utan er hade det inte kunnat bli något. Så TACK igen och alla ni band! Våga chansa lite!

Nä nog med tackande! Hittade några bilder från när jag var i Sydafrika för några år sedan. Alla anekdoter man var med om där nere skulle kunna fylla ett femtiotal blogginlägg framöver, vilken resa det var!!! Men bilderna jag hittade var från Taffelberget. Det stora och enormt höga berg som omger hela Kapstaden. Ett helt otroligt vackert spektakel faktiskt. Från berget som är tusen meter högt ser man flera kilometer. Molnen liksom "rinner" som scenrök ned från kanten av berget. Helt otroligt vackert faktiskt. Viktor och jag åkte dit tidigt en morgon, tog linbanan upp och bara satt där och tittade i timmar. Dom hade även en sovenirshop högst uppe på berget. Där köpte jag en mugg med den överlägset fulaste porträttet av Nelson Mandela jag någonsin sett. Jag gav muggen till min vän Mattias på en välkommen hem fest några veckor sedan. Han rev av pappret skådade bilden och sa: - Fy fan. Sen fyllde han muggen utan pardon med bärs.

På vägen hem åkte vi taxi och taxichaufören frågade oss hur det var på uppe på berget. Det visade sig att trots hans 50-levnadsår i Kapstaden aldrig hade kunnat ta sig upp på toppen eftersom linbanan kostade nästan 100kr. Det var helt enkelt för dyrt. Han tjänade 130 kr om han hade tur under en hel vecka. Där satt jag med Afrikas fulaste mugg som jag betalat nästan 40kr för i mitt knä och skämdes lite.
Senare på dagen träffade vi några vänner på en strand lite utanför Kapstaden i Camps Bay. En extremt trevlig fransos vid namn Jerome, som bodde i samma hus som oss, var där. Vi sitter där och pratade och bara njöt av solen när Jerome studsade upp och sprang i väg över sanddynorna. Han springer fram till en skabbig herrelöshund som såg ut att ha både rabies och SARS på samma gång. Hunden springer iväg och tappar något som han hade i i munnen. Det visade sig vara en död gammal rutten fågel som Jerome tar upp i handen och stolt kommer tillbaka för att visa upp sitt byte. Det visar sig senare att Jerome var ornitolog och forskade på fåglar. Exemplaret var tydligen extremt ovanligt. Men som första intryck var det lite märkligt.

Samma kväll var vi på en klubb där det spelade två band som tagna ur en 80-tals hårdrocks video. Tuperathår, leopard brallor och gälla neonfärger. Det var Scorpions och Tvisted Sisters för hela slanten. Hela stället var som taget från en film ifrån 80-talets New York. En extra märklig känsla för mig som en månad innan jag for till Sydafrika just kommit hem från just New York. Inne på klubben var det nästan bara vita sydafrikaner och alla pratade nästan med lite Italiensk new york brytning. En stor stark kostade 8 svenska kronor så alla i vårt sällskap förköpte sig. Hela kvällen höll alla på att fråga:
- Vill du ha en av mina bärs, jag har så många?
- Nä, tack jag har 9 st på bordet där borta.

När vi gick ut från klubben satt det ett gäng svarta sydafrikaner och spelade trummor under en palm. Låter kanske inte så märkligt med det var så sjuka kontraster.

Sydafrika var härligt, ska som sagt dra några riktigt roliga minnen därifrån någon annan gång.

nu ska jag sova och ladda för KILL CITY imorgon, kommer bli fett!

/ Ed

Party like Its 1999 (igen), oktober 28, 2009


Skapad av Eddie Wheeler ons, oktober 28, 2009 16:21:50

Är riktigt laddad inför den kommande helgen. Det är så mycket som händer det är nog bra att jag får skriva ned det innan jag glömmer. På Torsdag alltså imorgon när jag skriver detta, spelar Before you die och Kerry McGee. Två tokbra band som jag är rätt stolt att jag lyckats boka in på klubben. Lyssna gärna på länkarna nedan:

http://www.myspace.com/beforeyoudiemf
http://www.myspace.com/oldkerrymckee

på fredag kör jag och Simon KILL CITY och på lördag blir det ännu en Late Night Club då med en semiakustisk spelning med stockholmsbandet likväl våra fina vänner i ICKE LIKA MED. Vilken helg. Det känns extra kul att få ”ge igen” till Sthlms-killarna eftersom dom gav mig, Henke och Jonathan en sådan oförglömlig kväll sist i sthlm.

Då gjorde vi ett akustiskt gig på restaurang Bara Vi på Söder. Vi blev bjudna på den kanske godaste vego-maten jag någonsin ätit. När det väl var dags att spela var Jonathan borta eftersom han hade gått ut på stan för att leta efter sin pappa. Typ 30 sekunder innan vi gick upp på scen var han tillbaka fast utan pappa. Spelningen gick toppen trots att det satt massa fulla engelskmän och skrålade för full hals.

Efterfesten blev utan dess like. Vi hamnade på Kvarnen (igen) där jag i en enda beställning brände exakt hela gaget vi tre fick för att täcka våra resekostnader till hufudstaden samt för gigget. Lyckat. När kvarnen stängde gick vi till ICKE LIKA MEDs replokalen som förövrigt även varit Entombed gamla repa. Vi hittade ett gigantiskt jack i väggen och någon sa att där hade Dregen dragit en slägga på fyllan. Alla tittade med stor vördnad på hålet i väggen.

Vi gjorde även ett gig i replokalen klockan 05.00 på morgonen. Det kan varit det värsta gig jag någonsin medverkat i. Alla spelade liksom olika låtar samtidigt och takten var typ obefintlig. Jag minns att ett par tjejer hade följt med från Kvarnen. Dom hade hört Olle och Martins skryt om hur bra göteborgskillarna var och hade tydligen stora förväntningar på vad som skulle komma. Under gigget satt dom där och tittade med stora ögon. Öronen var bokstavligt talat vända bakåt, sådär som katter gör när dom hör obehagligt höga ljud. Jag tror inte ens dom sa hej då till oss när vi sen drog.

Vi fick tillslut vår sömn på sthlm centralen mitt under morgonrusningen. Vi beställde var sin macka och en kopp te sen somnade alla mitt i kaféet. Jag väcktes av en finnig tonåring som jobbade där, han som såg precis ut som den där finniga tonåringen i The Simpsons, han som alltid är i målbrottet ni vet. Han hade tydligen ringt en Securitas vakt som var där och ”ledde” oss ut mitt framför ögonen på dom kostymklädda affärsgubbarna och mammorna med barnvagnar. Det var som en stor sfär av svart unken rock n roll runt omkring oss. Håret var i trasor jag hade smink i ansiktet och vi stank gammal möglig replokal och bärs. Vi hade tydligen legat/suttit där i flera timmar och sovit medans killen försökt väcka oss. Några mammor mumlade något om knark madans vi gick.

Ja vilken helg det kommer att bli! Väl mött!

/ E

Stockholm syndrome, oktober 29, 2009


Skapad av Eddie Wheeler mån, oktober 26, 2009 14:49:36

Något som är riktigt kasst är att vara trött. Men när man är trött på grund av en god orsak känns det hela rätt ok. Då blir plötsligt tröttheten en konstant pågående påminnelse om det roliga man upplevt. Nu när jag sitter och skriver dessa rader befinner jag mig i en just sådan ”godartad trötthet”. Tillbaka från Stockholm där man blev sannerligen en upplevelse rikare. MUSE var i toppform och gjorde ett fantastiskt bra gig. Inga utfyllnadspartier inga såsiga eller manglande partier bara tokbra musik och en perfekt utvald setlist. För att läsa en recension på konserten klicka länken nedan:

http://www.expressen.se/noje/musik/1.1756027/martin-carlsson-om-muse-man-blir-helt-vimmelkantig

Förutom konserten i sthlm hann vi med massa annat gött. Bland annat var vi en snabbis i Jönköping också. Läs sammanfattningen nedan:

Fredag:

· Träffa Fred!

· Leta efter en Pizzeria i Jönköping för att slutligen hamna på en dyr jättedyr krog som hette Rock och Bar. Rock och Bar var ingen bar och spelade absolut INGEN rock. Snacka om missvisande namn.

· Den sanna historien om en snubbe som stekte sin egen pung på spisen går hem hos polarna men våra bordsgrannar tittar lite konstigt på oss.

· Likt vårt förra besök i Jönköping blev Dan återigen uppbjuden av en främmande man som ville dansa och likt förra gången blev återigen en liten fight i baren. Jönköping alltså.

· Efter klockan 00.00 började jag återigen bjuda allt och alla på Jäeger. Eddie alltså.

· Diskuterade radioaktivitet, nobels fredspris och kotor med en Kiropraktor.

· Hamnade nästan i en verbalfight en en kille som tyckte Rammones OCH Green Day var bästa punkbanden ever!

· Hemma från krogen lyssnade vi på Dr Alban och Basic Element fram tills 04.00 hemma hos Fred. Slutsats: det finns visst gränser för ironi.

· På natten drömde jag om rymden och på morgonen åt jag Yoghurt och kokt ägg till frukost. Tack ni som gick ut och köpte käk!

Lördag:

· Slänger nästan ut vår GPS ut genom rutan när den jobbiga överpedagogiska stämman leder oss iväg på vägar som inte finns inne i Stockholm.

· Hyr lakan och örngott på vandrarhemmet som jag sedan ”glömmer” att använda.

· Går på MUSE!

· Träffar massa assköna vänner och annat löst folk på konserten.

· Käkar sallad och drar en bärs efteråt med Snake och syster.

· Blir så gruvligt besviken när det visar sig att mitt ”supercard” jag fått i receptionen inte alls går till alla dörrar och hemliga ställen som utlovat, utan endast till toaletter och städskrubbar. Det visar sig även att kortet inte ens kan låsa upp dörren in till mitt egna rum jag hyrt. Jag som blev lovad ett multipass!!!

Söndag

· Fika

· Hemresa

· Sova

Vi avslutar med lite tråkiga bilder från en grymt rolig tripp!

Dont mind the mind oktober 21, 2009

oktober 21, 2009

Hej.

Dags att börja skriva igen. Det känns rätt ok att få starta en blogg nu när den värsta blogghysterin har lagt sig. Dessutom känns det mer personligt och är lättare att redigera än en vanlig hemsida.

Som vanligt är det rätt mycket som händer för tillfället. Jag och henke spelade in massa sång igår i studion och det lät riktigt bra. Dom nya låtarna vi spelar in är helt på svenska och det känns otroligt kul att få göra låtar på svenska som omväxling. Det är som om musiken blir både intimare och ärligare automatiskt så fort man sjunger på modersmålet. Inte så konstigt när man tänker efter kanske. Vi vet inte riktigt när skivan blir klar, om det blir en EP eller en fullängdare. Låtarna finns där i huvudet och på papper/servetter/biljetter och kvitton allt finns nedklottrat, allt är redo att spelas in. Något som går rätt långsamt. Men som min kära lågstadiefröken Birgitta alltid sa: - Ingen ser hur lång tid det tog att göra men alla ser hur fint det blev!
Så sant som det är sagt!!

På fredag drar jag och lite vänner upp till Sthlm och kollar på Muse. Ska bli hur kul som helst. Sist jag såg Muse var på Cirkus i Sthlm 2003 tror jag. Då vad det jag och Viktor som var uppe och härjade på KGB bar kvällen INNAN konserten. Där träffade vi Magnus från Weeping Willows som dj.a och fösökte övertala honom att spela "Girlfriend in a Coma" ungefär 3 gånger varje timma. Det gick sådär. Men han var trevlig Magnus.

Dagen efter satt vi på Karolinska sjukhuset (!!!) och käkade en paj (!!!!) som var kryddad med nejlika och saffran (jag skojar inte) det smakade fruktansvärt illa. Jag tror tillockmed viktor gick och spydde. Om det berodde på pajen eller kvällen på KGB låter vi var osagt. Trots vi var slitna dagen efter var det en sjukt sjukt bra konsert! Efter konserten (dags att namedroppa igen) träffade jag Nicke Borg från Backyard babies, jag minns inte så mycket vad vi sa bara att vi pratade om pajer, kvinnor och Morrissey. Ja se där.... Kul att tänka tillbaka på den tid då vi var unga och söta och ansiktena var besparade från det som komma skulle. sena kvällar, skillsmässor och magsår... håll till godo